Tacksam för svensk vård sista dagen på året
Igår kväll ringde min pappa och var rejält skärrad. Min mamma hade fått åka in till sjukhuset med magont. Hon hade haft så ont att det hela hade blivit väldigt dramatiskt, och jag hörde att han var tagen. Som tur var var det bara blindtarmen, fast det var i sista timmen. Nåväl, jag hade någon timme i soffan tittandes på klockan innan han ringde igen och berättade vad det rörde sig om. Då var klockan 22. För en halvtimme sen ringde mamma och berättade att operationen hade gått bra, samt hur tacksam hon var över hur väl hon blivit omhändertagen.
Det sista där, tacksamheten, minns jag från 2002 då jag gjorde min LASIK-operation och fick in antibiotikaresistenta bakterier i ögat. Efter att ha haft ont i ett halvt dygn och komma till Mölndals ögonklinik gav upphov till precis det. Djup tacksamhet. Därför skulle jag vilja ta, delar, av årets sista timmar till att uttrycka min tacksamhet till en svensk vård som fungerar och till sjuksyrror som knegar klockan 24 dagen före nyårsafton och tar sig an en ny patient som att det var deras första någonsin. Jag bashar ofta läkare för att vara giriga, men jag minns nu också den kvinnliga överläkaren, som jag hade i Mölndal, och som brukade åka ner till Palestina för att operera gratis i någon vecka under varje semester och som skrev ett personligt brev som kom med posten flera år efter det att det begav sig.
(Sen minns jag också det kalla bemötandet på den privata kliniken, som hade tagit 25000kr i betalt för 10 minuters arbete, då jag hörde av mig och sa att något inte var som det skulle samt det lismande bemötandet som infann sig då jag gjorde återbesök och de hade kännedom kring hur stort de hade gjort bort sig.)
Nåväl, tack till svensk skattefinansierad sjukvård och till alla som sliter inom den och gör bemötandet till ett varmt och personligt! Gott Nytt År!
