Om att göra karriär inom, och utanför, akademin
Hur man gör för att bli rik, och framgångsrik, är en 10000 kr fråga. Ofta formuleras den här typen av artiklar som 10 löst formulerade punkter som inte skulle kunna hjälpa en människa i världen. Jag skulle vilja angripa den från ett annat håll, och försöka hitta nyckelord istället för tips i punktform.
Affärsutveckling och kommunikation går ofta hand i hand. Eller bättre uttryckt, all kommunikation ska i slutänden stärka affären. Kommunikationen kan, i bästa fall, få en affär att nå sin fulla potential.
För att ta ett exempel. Det mest lyckade man kan göra som PR-konsult idag är att få en affär till att bli The Box. Är man The Box innebär det att ens affär är synonym med ordet som beskriver affären. Ta ICA som exempel. ICA har i Sverige lyckats så bra att man har blivit The Box för ordet mataffär. Då är din position helt tryggad och framtida konkurrenter kommer att få det mycket svårt.
Hur blir man The Box då? Jo, nyckelordet är relevans. Du måste bli tillräckligt relevant inom det du håller på med så att det inte finns en tanke på att gå till någon annan än dig. ICA är en koloss, men principen fungerar, nästan bättre, på enskilda individer och det är där den personliga karriären kommer in. Det du gör ska vara relevant även för människor som inte är inom din bransch, tror jag är en mycket god regel att hålla sig till.
Ett gott exempel på hur det kan bli om det man gör är relevant för en större grupp människor är vad min fd chef vid, dåvarande, Högskolan på Gotland gjorde. Han var lärare och började doktorera inom pedagogik. Ämnet för avhandlingen var det godtyckliga i betygsättningen på högstadiet. Maximal relevans eftersom högstadier finns överallt, och alla går där någon gång. Jag har ingen aning om vem som såg till att det blev genomslag, men det skrevs om det i all press. Och vips, plötsligt höjer man sig ovanför alla andra akademiker som sliter i sitt anletes svett. Resultatet blev dubbla inkomsten och ett jobb som mer går ut på att äta fina middagar än att rätta tentor till klockan elva varje kväll.
Ett annat exempel från min närhet. En kompis har under två somrar drivit ett pilotprojekt för elbilsinfrastruktur på Gotland. Till en början rådgjorde han lite med mig om hur han skulle lägga upp taktiken kring PR för projektet. Mitt förslag var att han skulle bli The Box för elbilsinfrastrukturutbyggnad i Sverige. Eftersom utbyggnaden bara är i sin linda går det bara att spekulera över vad det kan leda till. Men projektet blev så bra att andra sommaren ville alla vara med. Det fick också en väldig massa positiv uppmärksamhet. Resultatet för min kompis? Han lär nog idag, efter två somrar, kunna få vilka nya stora projekt han vill. Och troligen kan han bestämma sin egen lön. För framtiden kan det dock mycket väl bli så att han, på grund av relevansen för det han gjorde under två somrar blir en av de där VD:arna som har miljoner i bonusar.
Nästa helg disputerar min kompis Jenny inom medicin. Under tiden som hon tagit sin AT har hon också haft ett forskningsprojekt i Uganda där hon forskat på hur mycket man skulle kunna dra ner kostnaderna för akutkirurgi. Resultaten har potential att göra så att miljoner människor kan bli opererade som annars inte skulle blivit det. Hade jag varit Jennys PR-konsult hade jag drömt om en artikel i The Economist. Det är den finaste tidningen att bli publicerad i som finns, och jag tror nästan att det skulle platsa. En artikel där om hennes jobb skulle kunna göra att hon blir The Box för akutmedicin under knappa förhållanden. Då skulle framtiden bli ljus och vi skulle nog kunna prata om en inkomst på en miljon i månaden gentemot de hundratusen hon nog nosar på nu.
Både mina vänner här är väldigt smarta. Han med elbilarna har en energi som ingen annan, och i Jennys ögon gnistrar det av intelligens. Rådet skulle alltså kunna vara att var jäkligt smart. Fast det finns en väldigt massa smarta människor. Det gäller att differentiera sig från alla andra, och det är där relevansen kommer in. Se till att det du arbetar med är relevant, och se till att få bra med hjälp för att du sedan ska få genomslag. En artikel i SvD om det du gör kan innebära att du enkelt dubblar summan i ditt lönekuvert.
Själv hade jag någon gång en plan om att bli The Box forskningskommunikation. Fast jag var inte tillräckligt envis, plus att Jesper Falkheimer redan är det. Det är mindre än vad man tror som skiljer olika kommunikationsinriktningar åt också. Metoden är densamma om man ska kränga fotbollsdojor eller om man ska sprida forskningsresultat. Möjligtvis är forskare svårare att få att inse poängen med kommunikation än de som kränger fotbollsdojor, så en metod för hur man får de att förstå det kanske hade varit ett sätt att differentiera sig på.
Nåväl, om det inte lyckades för mig kanske det kan göra det för min fru. Hon är på väg in i ett forskningsprojekt som visserligen är väldigt smalt men som, för många, är väldigt relevant. En massa människor som gör något utan att egentligen kunna förklara varför de gör det, och bäst av allt är att ingen annan gjort det. I framtiden skulle min fru alltså kunna bli The Box för det här kryptiska, smala, som jag av sekretesskäl inte beskriver närmare. Det enda som behövs är egentligen att hon gör jobbet, och ser till att det blir några artiklar om det som är formulerade så att relevansen framgår.
Slutsats: håll inte på med en massa trams som inte är bra för någon. När du har slutat med det ser du därefter till att få maximal publicitet för det du har gjort. Det sista kräver strategi, tid och att någon som vet vad den gör, när det gäller just det, är inblandad.