weneedchange.blogg.se

Igår var det Jennys dispuationsfest. Avhandlingen är inom kirurgi, och hon höll den på Riddarhuset i Stockholm. Jenny är inte riktigt som alla andra, och det framgår av att hon har blivit intervjuad om sin avhandling av USAs största, och kanske mest prestigefyllda, tidning om den. Att det kördes i alla nyhetssändningar på SVT under någon dag blir i det sammanhanget bara en bisak. Det är coolt att faktiskt kunna säga om någon att den är större än Sverige, mycket större.

 

Jenny och jag har bara träffats några gånger, men vi pratar så mycket att det ändå känns som att vi är nära vänner. Sen träffar ingen Jenny särskilt ofta  överhuvudtaget eftersom hon oftast är i Uganda, Östersund eller på någon annan plats långt borta.

 

Festen var alltså på Riddarhuset, och den levde upp till det. Kanske ett hundratal gäster närvarade, varav kanske hälften var kirurger. Förutom att det kändes hedrande att ens ha blivit bjuden hade jag även äran av att sitta intill pappan till det barn som Jenny har i magen, och Anja satt intill hennes mor och den professor som varit hennes huvudsakliga handledare. Sen var en rolig detalj att pappan till Jennys ofödda barn, som kommer från Uganda, hade kommit till Sverige för första gången klockan sju på morgonen samma dag. Överhuvudtaget var det många som hade kommit långt. Från Spanien, från USA och därför hölls alla tal på engelska. Det var nästan uteslutande, förutom närmaste familjen, hennes handledare som höll tal och även om alla, såsom universitetslärare och akademiska chefer, var vana talare var de märkbart tagna av situationen och vid ett flertal tillfällen var det nog inte många ögon som var torra i lokalen. Själv är jag ju oerhört blödig nu för tiden och grät kraftigt flera gånger. Sen kommer vi till något som jag inte riktigt vet hur jag ska förhålla mig till riktigt.

 

Jag var lite orolig för hemvägen på natten efter festligheten. Åka tunnelbana en fredagnatt med Filippa K-kavaj, Sir of Sweden kostym, vit skjorta, sidenfluga och en Omega guldklocka skulle kunna vara problematiskt. Så tänkte jag på dagen. På kvällen var det inget problem. Dels åkte vi till Kista och invandrare, vilka är i klar majoritet på den vagnen och om man kan generalisera så, blir inte provocerade, snarare tvärtom, av att man är uppklädd. Sen gör mitt ego, efter några glas vin, att jag på något sätt blir untouchable. På senare tiden har det blivit nästan för mycket. För en tid sedan skulle jag gå och handla på ICA efer att ha druckit några glas till middagen. Väl där tog jag med hunden in i butiken, dels eftersom vi aldrig skulle binda honom utanför men framförallt eftersom jag tänkte att det är inte upp till dem att bestämma det. Till mitt försvar kan jag säga att logiken kom ur att det i Sydeuropa är helt ok att ha med sig hunden överallt. Själv vet jag inte riktigt hur jag ska förhålla mig till det här, men Anja blir väl kanske inte jätteglad. Iallafall var det det här som gjorde att jag gick upp och höll ett tal för egen del som avslutning på kvällen. Det var nog inget dåligt tal, och utgick mycket från min yrkesroll som forskningskommunikatör och innehålelt i avhandlingen, men ändå så var det ingen annan som kom på tanken att gå upp och hålla ett spontant tal. Är inte säker på att Jenny uppskattade det hela, men jag fick iallafall några uppskattande ord efteråt. Som sagt, är inte helt säker på hur jag ställer mig till det här. Anja tittade uppskattande under själva talet, men efteråt uttryckte hon att det var väl kanske inte helt nödvändigt.

Det här är något som jag måste fundera över, helt enkelt. Som avslutning om festen måste jag ändå säga att den var högst fantastisk, och min respekt för Jenny är ungefär i samma storlek som mitt vinego.

 

Idag ska jag laga min berömda soppa på färska musslor till mina svärföräldrar, och imorgon ska Samson gå sitt MH-test i Norrköping. Hans psyke är utomordentligt, men de senaste dagarna har han regrederat tillbaka till valpstadiet något så vi får se hur det går. Testet går inte att misslyckas med, men för Collievärlden är det viktigt hur han presterar.

 

Annars har jag börjat på en bok om myndigheters kommunikation. Någonstans insåg jag att det inte är många som kombinerar erfarenhet av myndighetskommunikation med erfarenhet från Berghs och diverse PR-byråer. Den är väldigt rolig att skriva iallafall. Sen har jag börjat föra samtal med en relkambyrå i Linköping som kan bli något. Jag blev imponerad av dem, och det hade varit kul att göra något tillsammans. Nu ska jag gå och handla mat.