Expertsamhället, är det möjligt?
Washington post rapporterar om en ny studie som visar hur vi människor låter oss påverkas av andra oavsett om vi vet att vi själva kan bättre. Slutsatsen som man drar är att vi kanske skulle lyssna mer på experter, eftersom dessa faktiskt är skickligare än oss själva men alltså dras ner av våra andras brist på expertis. Problemet är bara att frågan om vem som är expert är otroligt vansklig.
Det finns självutnämnda experter. Vilken tjomme som helst kan skriva en bok om någonting, och sen hävda att man är expert på området man skrev om. Den här personens kunskaper falsifieras genom hur mycket den säljer, alltså är det förmågan att paketera och sälja som belönas och inte den faktiska kompetensen. Ett exempel är Jan Guillou och medeltiden. Hans böcker har upprört en mängd etablerade forskare, eftersom han anses vara spekulativ, men ändå är det Jan Guillou som når ut till det stora flertalet.
Sen har vi en rad experter som är väldigt duktiga inom ett område, men som gärna ställer upp och är experter inom allt möjligt när media ringer och frågar. Går man igenom mediegenomslag finns det inte fler än 5-6 experter i Sverige, samtidigt som det finns ett par tusen fler som, i olika former, arbetar inom samma område. Går det alltså att slå fast att bara för att man är bra på en sak så är man klok i största allmänhet, eller finns det några andra faktorer? Kan vi veta att det är de bäst lämpade som får genomslag? Knappast säger jag eftersom vi, vilket är media i det här fallet, inte har rätt kompetens för att bedöma sanningshalten i det som experten säger. Det är högst möjligt att genomslaget beror på något helt annat än expertis och saker som plattform, och paketering, bör vara viktigare än reell kompetens.
Får man inte en plattform för att man har en expertis då? Så kan det förväntas vara, men samtidigt är t.ex. forskarvärlden komplex. Att man lyckas hålla sig kvar inom ett system, vilket är vad universitetsvärlden är, kan bero på att man har helt andra förmågor, som krävs för just det, eller bara att man saknar drivkraften för att ta sig därifrån. Sen har en bedömare utifrån ingen aning om vilken skola experten kommer ifrån, eller om experten är allmänt accepterad. Ett exempel är Fredrik Lindström, och språkvetenskapen. Fredrik Lindström anses vara en extremist bland språkvetenskapsmän, men hans plattform är större än nästan alla andras tillsammans varför väldigt få, utanför skrået, känner till den uppfattningen.
Om vi utgår från samhället i stort, och vad som efterfrågas, är det egentligen bara ingenjörer som behövs. Ingenjörer och, möjligtvis, läkare eftersom detta är yrken som det är brist på arbetskraft inom. Är det förmågan att konkurrera som belönas är det just den som belönas, och inte den egentliga kompetensen. Fundera på vad som skapar en politiker. Är det kompetens, eller är det vilja och sammanhang?
Jag tror så här. Tror vi att vi oavsett hur utvecklade vi än är aldrig kommer att vara annat än djur ska vi ha det som vi har det idag. Då belönas den som är stark, och styrkan i det här fallet är vad som är anpassat till omgivningen, och den som är svag går under. Det blir oerhört primitivt, och det finns en stor risk med att kontrollera omvärlden utan att förstå den (vilket är vart utvecklingen har fört oss). Vill vi vara något annat än djur måste vi hitta andra synsätt än det redan givna, vilket skulle kräva en massa ödmjukhet och hårt arbete. Först av allt skulle alla behöva få komma till tals, så att vi inte missar några talanger bara för att de inte är experter på konkurrens, marknadsföring, paketering och, slutligen, ambitioner. Det måste också införas naturliga stopp så att den som är stark inte förtrycker den som är svag. Detta vore en skön ny värld, men det är naivt att tro att den är möjlig. Vi kommer antagligen få nöja oss med experter inom konkurrens, anpassning, marknadsföring, paketering och ambitioner. Det är faktiskt bara tur om någon som kommer fram på det här sättet samtidigt är expert inom det som den förväntas vara expert på. En fd kollega till mig, som faktiskt varit expert på sitt område i en herrans massa år, brukade säga att "skit flyter uppåt" som en kommentar till vad som idag krävs för att göra karriär. Jag tror att det är ett cyniskt, men sant, sätt att betrakta det hela på. Är det så att du själv är chef bör du se ödmjukt på din position, för det är inte alls säkert att du förtjänar den och risken är att du gör mer skada än nytta.
http://www.washingtonpost.com/news/energy-environment/wp/2015/03/10/the-science-of-protecting-peoples-feelings-why-we-pretend-all-opinions-are-equal/
