Några spaningar, samt hur sommaren förlöper
En kille som forskar på modern historia, som jag har på min fb-lista, gjorde i veckan en spaning om att den typen av lokala krigshärdar som vi har i Syrien, och i östra Ukraina, kommer vi snart att ha överallt. Det är i linje med att militära analytiker hävdar att vi befinner oss i den inledande fasen till ett tredje världskrig. Det går knappt att föreställa sig vilka flyktingströmmar 4-5 fler Syrien skulle ge upphov till. Att bygga murar, som man börjat med i Ungern längs gränsen mot Serbien, lär inte hålla särskilt länge i en sådan värld.
Igår skrev Kajsa Ekis Ekman en krönika i bladet där hon beskriver hur det som har hänt i Grekland snart kommer att hända i många fler länder. Hennes analys är att det är de ökade klyftorna som ligger bakom. När jag läste den kom jag att tänka på en realpolitisk EU-rapport som kom för några år sedan i vilken man tipsade medlemsländernas poliskårer att börja träna inför kravaller, eftersom att när den breda massan får det allt sämre ökar risken för att man kommer ge sig ut på gatorna. Vi lever i oroliga tider, det är då ett som är säkert. Den tyska lösningen att fortsätta ösa lånemiljarder ner i det svarta hål som är den grekiska ekonomin lär knappast kunna bli någon generallösning.
Turkiet har börjat angripa IS, och PKK, och kanske var terrordådet mot kulturcentret i södra Turkiet IS största misstag. Om USA inte kan sätta ”boots on the ground” lär det inte vara något problem för turkarna, och vad ska några dussin tusen islamister sätta emot några miljoner i reguljära styrkor? För att inte tala om att IS tjänat en stor del av sina pengar på gränshandel med Turkiet, och det lär sättas ett stopp för det nu. Kurdernas korta tid av medvind riskerar nog också, med det här, att bli en historisk parantes.
På Gotland har ett tiotal människor förts till sjukhus efter att ha intagit ett narkotiskt preparat som beskrivs som extremt starkt. GA publicerade bilder på preparatet och 10 minuters research säger mig att det till 99% sannolikhet rör sig om en analog till fentanyl som säljs lagligt på internet. Fentanyl är det ämne som man sköt in på teatern i Moskva och som dödade en massa gisslan. Det är en riktig öststatsdrog, och den har nog sällan funnits i Sverige tidigare eftersom det är så extremt hög dödlighet att även de tunga missbrukarna har hållit sig ifrån den. Det är ett intressant läge då en sådan drog är den enklaste att få tag på, och att det skulle kunna vara den första drogen som många unga kommer i kontakt med. Det rör sig alltså om en drog som är femtio gånger starkare än heroin, och ingen har sagt att narkotikapolitik ska vara enkel.
På ett personligt plan rullar sommaren på. Är lite trött på sommarpriserna på Gotland, fick igår betala 150 kr för en riktigt sunkig thaibuffé, men å andra sidan har man börjat kunna bada. Det är ett liv så enkelt så enkelt. Vi har varit ute med båten i några dagar, och legat vid kajen i Fårösund. Igår blev det lite kalabalik då ovädret blåste in, men det visade sig inte vara särskilt farligt. Sen har vi haft ett foodtruck debacle. I en ruin i Fårösund har man ställt upp en sk foodtruck, samt på något märkligt sätt lyckats få rättigheter. Då det var fler än 2 som beställde samtidigt tog det dock mer än tre timmar att få vår mat, som när den väl kom visade sig vara tre små majsplättar med lite röra på vilka hade kostat oss 120 kr per portion. Foodtrucks måste vara den sämsta idén någonsin, om man tar det längre än inlagd strömming på knäckebröd, och jag funderar lite på om det inte bara är ett nyliberalt skämt som är tänkt att slå ett slag för den fria konkurrensen.
Det var Amelia Adamos son som riggat ruinen, och på kvällarna var det reggaeklubb. Personalen kom från stockholmskrogen Kåken, och hela sommaren hade man kört ett koncept där en känd DJ och en känd matskribent hade hand om dagen. Det var Johan Cranby som låg bakom tacoplättarna, och DJ:en vet jag inte vem det var men han spelade jäkligt schysst introvert reggae. Sen funderar jag på om man upplevde sig själva som för coola för att ägna sig åt marknadsföring, för på kvällen efter att barnfamiljerna ätit upp och lämnat, var det mesta bara vad som såg ut att vara de närmast sörjandes familj kvar.
I båten läste jag en bok som en gammal klasskamrat från Berghs skrivit. Lina + Rymden=Tobbe heter den jag och jag rekommenderar den starkt. I pressen har den kallats för den första transgenderboken för unga, och jag gav bort den till min syster att ha till sin femåring när han blir tonåring. Som vanligt har annars den största behållningen varit att umgås med systerbarnen, och den här gången har det till och med blivit lite över tid utan att syster, med man, varit med.
