Vårfågelsång och kärlek
Gårdagens inlägg var tänkt att bli det sista, men så slog det mig att jag inte ville låta det hela avslutas med cynism. Nyss var jag ute på en skogspromenad med hunden och då hörde jag vårfågelsång för första gången på riktigt i år. Det var också ett klart solsken, men kom ett strilande regn och då uppstod en regnbåge.
Jag själv, och två av mina närmaste vänner, har funnit kärleken under året som gått. Den ene kompisen beskrev tjejen han träffat, som jag inte träffat än, som "det kanske bästa som hänt honom" och den andre kompisen har börjat åka till Uganda på regelbunden basis. Det går inte att göra det här utan att det blir ett pekoral, men människan är inte gjord för att vara ensam, och förälskelsen kan vara frälsningen. Jag såg ett äldre par gå och hålla i hand förut och det slog mig att jag vill att det där, någon gång, ska vara jag och Anja. Kärleken vitaliserar, och den skänker mening, och jag ska gifta mig den 22 augusti.
Så.
ps. först 24 mars går bloggen ut så det kan säkert komma fler sista inlägg
