Uppföljning
Upptäckte att jag hade dubbla stavfel i förra inlägget vilket gjorde det lite förvirrat. Nåväl, är inte helt säker på att jag håller med om det jag skrev iallafall. Det är en borgerlig historieskrivning som låter individen ha allt ansvar, enligt en historiematerialistisk historieskrivning, vilket jag egentligen tror mer på, är individen bara en bricka som påverkas av större strömningar och är således helt utbytbar. Nåväl, jag tänkte gå vidare med att ett tredje historieteoriskt alternativ, det fenomenologiska.
Det är nu känt att den mordmisstänkte 36-åringen, som tagit på sig båda morden, hade en utvisningsdom hängande över sig. Det går alltså att spekulera i att det var en akt av desperation. Fast man borde inte spekulera, och man borde inte läsa alla kommentarer på internet. Fast om det är så att det var en desperat akt, vilka mekanismer finns då dolda bakom? Eritrea är det land som Dawit Isaac sitter fängslad i. Han sitter i ett särskilt fängelse, viket visserligen är att av flera. som är ägnat åt politiska dissidenter. Vi vet att fängelset är lokaliserat nära öknen och att rumstemperaturen pendlar mellan 40-strecket under dagarna och närmare nollan under nätterna. Maten är knapphändig, det sociala livet icke existerande och tortyr vanligt. Där sitter man utan tidsbestämda straff och ja, vad hade man gjort för att slippa det?
Det här leder mig vidare till tanken om flykt. När är smärtgränsen för att fly sitt hem och sitt sammanhang? Ponera att man bodde i Bosnien under början av 90-talet. Man har ingenting med kriget att göra, vill inte ha med det att göra, men det kommer närmare och närmare. Flyr man när man hör granatelden i fjärran? Eller när folk omkring en börjar dö? Om man försöker sätta sig in i hur det var att vara jude, eller vänster, i Berlin på 30-talet. Vart går gränsen då? Är det en stjärna i passet, regelbundna trakasserier eller när man förvägras att förtjäna sitt leverbröd? Eller kanske man håller ut till dess att man börjar förlora familjemedlemmar eller det att det är för sent? Ja, man ska nog inte börja att kasta sten före man har ställt sig de frågorna.
