Ketos och märkliga kostråd
Matilskan har gått över. Den var aldrig värre än att Anja kunde skratta åt mig när jag gick runt och morrade, men det är ändå skönt. Istället har jag börjat känna mig pigg och lättare i kroppen. Sen tyckte Anja, i söndags, att jag luktade kraftigt av ammoniak ur munnen så det troliga är att jag gått in i vad som kallas för ketos. Hittills har jag gått ner 1.8 kg på 6 dagar, men med ketosen borde det kunna öka i hastighet. Himla smart av kroppen att bryta ner fett för att göra kolhydrater av det.
Jag läste lite kostråd om ketos, och insåg att det är det som är syftet bakom hela LCHF. Det kunde man ge sig fan på, blev min spontana reaktion. De går inte att undvika de där. Sen är det väldigt märkliga råd som ges till de som följer LCHF; undvik frukt, och för att inte äta för mycket kött (protein) ska man bara ösa på med feta såser. Även om något går att förklara kemiskt/biologiskt så måste det nog inte vara sant för det.
Fettdoktorn, hon som blev årets förvillare 2013 (?), ansåg alltså att man skulle leva i en ständig ketos och då bli för evigt fri från alla välfärdssjukdomar. Alla borde alltså gå runt och lukta ammoniak hela dagarna, och att kroppen ska befinna sig i något slags konstant svält/stress-stadie. Knappast va. Mer frukt och inga feta såser är vad jag går på.
