Amstaffblandning i pipeline
Häromdagen lyfte min fru en fråga som hon länge gått och burit på. Hon vill rädda någon hund som har haft det svårt. Bli fosterförälder åt någon av hundarna på Stockholms hundstall. Troligen blir det någon amstaffblandning, eftersom det ofta är de som haft dåliga ägare. Enligt Anja skulle det också vara perfekt utifrån Samson, där han är nu. Samson är väldigt trygg, alltså psykiskt stabil, men han behöver sättas på plats då och då. Han skulle alltså både kunna ge och ta från eventuell fosterhund. Det här, fortsatte Anja, innebär inte att vi inte kommer att skaffa en dobermannvalp om något år, utan även det skulle bli bra med tiden då vi skulle ha två stabila hundar som skulle kunna fostra den.
Det kan alltså bli så att jag om kanske två år är ute och går med Samson, en amstaffblandning och en dobermann. Jag som till inte alls särskilt längesedan varit livrädd för amstaffblandningar och mest önskat ha en hund som är snäll och sällskaplig. Det ska tilläggas att Samson må var ett mycket propert djur, men han har rejält med vakt i sig och hans morbror arbetar som säkerhetshund i Tyskland. Som tur är litar jag benhårt på Anja när det gäller det här. Hundpsyken är hennes stora intresse i livet, och självklart får hon rädda en hund.
Annars är det trevligt med de samhällsvindar som blåser nu. Från att ha varit beckmörkt för bara någon månad sedan, då journalister skrev att de faktiskt börjat fundera allvarligt på vart de skulle fly, till att etablissemanget nästan svämmar över av välvilja. Det började med att en rasistisk bloggare visade sig vara en paranoid tant som varit förtidspensionerad pga inbillningssjuka under de senaste 20 åren. Sen vann Annie Lööf en debatt om invandringen mot Jimmie Åkesson, vilket jag inte kan minnas att någon politiker lyckats med tidigare men hon hade förberett sig som inför VM i tungvikt. Någonstans där grep polisen också en trebarnsfar i Värmland efter att han regelbundet, och över tid, ringt och mordhotat en antirasistisk bloggare. Visserligen fick målsäganden göra hela utredningen själv, efter att den sedvanligt lagts ner, men att någon ändå greps till slut visar att det kanske inte är straffrihet för mordhot ändå. Sen upphävde Angela Merkel Dublinförodningen, och bilden av en död treåring började spridas i sociala medier. Och plötsligt publicerades mängder av bra artiklar.
Förs blev det mörkt. Sen blev det ljust.
Det är märkligt det där med kollektiva rörelser. Förra söndagen gjorde jag mitt första försök till att faktiskt ta debatten med ett troll, och att inte bara kalla dem för idioter. Eftersom jag tagit bort de flesta har jag bara ett troll kvar i mitt fb-flöde, och det är en gammal kollega till min far från Lysekil. På helgerna, vid fyratiden på natten, brukar han dela artiklar från avpixlat och dylikt. Den här gången var det en bild på Birger Schlaug och ett citat, som skulle vara från hans bok, om hur politiker, tillsammans med journalister, konspirerar för att dölja allt det hemska som det mångkulturella samhället burit med sig. Han brukar alltid ta bort sina delningar dagen efter, men jag skrev i frustration, snabbt, ett svar:
Vad är det för alternativ du ser till det mångkulturella samhället? Att det bara bor etniskt svenska i Sverige? Effekten av det blir värre än apartheid, det blir nämligen nazism. Sen finns det något som heter källkritik, vilket alla riktiga journalister begagnar sig av, och det innebär att bara för att någon skriver något innebär det inte att det är sant. Det verkar finnas mycket rädsla där i Lysekil, är det verkligen så farligt att leva där nu för tiden? Jag har bott i Stockholm, och nu bor jag fem minuter från ett av de största problemområdena i Sverige men jag har aldrig känt mig otrygg trots att jag har hund och ibland rör mig ute på konstiga tider. Sen brukar en rädsla islam följa med den här typen av delningar, varför det blir lite dubbelt att putta tillbaka de barnfamiljer som flyr från islamiska staten ut i havet. Sen finns det ganska bra statistik som visar att arbetslösa människor som bor i småstäder är svårare att integrera än de flesta invandrare, och nej, de tar inte våra jobb eftersom mängden jobb ökar med en befolkningsökning. Sen får vi hoppas på att vi är friska i framtiden, eftersom vårdjobb är väldigt vanliga bland invandrare skulle vården troligtvis kollapsa så fort utrensningen påbörjades.
Vi hade ett kinesiskt ordspråk på väggen när jag växte upp det. Det löd "Vi måste böja oss i denna förvandlingarnas värld. Som bambun under snön."
Nu är Anja iväg för att springa en stafett. Hennes fd lärarkollega tog ledigt ett år för att ordna ett lopp mellan Linköping-Norrköping längs den gamla motorvägen. Anja ska springa 12.8 km. Inför det laddade hon igår med att ha ont i halsen, dricka belgisk öl i soffan samt äta chips. Omöjlig att inte älska. Själv är jag hemma och spelar ett strategispel på datorn om som utspelar sig i Europa kringa Attilas födelse. Jag spelar som Got, och nyss kom jag till ett Italien där det inte längre bor någon. Totalt förstört av inbördeskrig och hunnerna.
