Postmodernismen och det digitala samhället
Jag skrev båda mina uppsatser om postmodernismens inflytande på den historiska forskningen. Båda uppsatserna var kassa, och D-uppsatsen lämnade jag inte ens in. Det var alltför tydligt att jag bara skulle få G, och hela poängen var att få VG så att jag kunde söka till en forskarutbildning. Där och då insåg jag att jag inte skulle bli forskare. Det går för långsamt, och man måste bli munk. Men även om uppsatserna var dåliga fick jag VG i alla teori- och metodkurser.
Postmodernismen är idag ganska stendöd. Det finns rester lite här och där, men hardcore-relativismen är borta från agendan. Men jag fick en tanke idag. Postmodernismen hade sin guldålder samtidigt som samhället blev digitalt. I den digitala världen styr alla över sin egen upplevelse och även om vi alla är uppkopplade, och kommunicerar som bara den, bygger vi murar kring vår verklighetsuppfattning. Alla får bara den information som den efterfrågar. Det borde inte kunna gå att analysera det här på något annat sätt än med en postmodernistisk metod. Postmodernismen försvagade humanioran, eftersom inga teorier längre var skrivna i sten. Samtidigt hade en stenbok för postmodernismen kanske varit det bästa sättet att angripa världen av idag. Det händer så mycket konstigt i världen, kolla bara Aftonbladet idag, att det inte går att begripa med befintliga analyser. Kanske att postmodernismen faktiskt skulle kunna hjälpa oss att bättre förstå vilken värld vi lever i. Om den bara användes på rätt sätt.
Det tål att tänkas på.
