November går mot sitt slut, för tidig död och en ljusnande framtid
November har varit varm. Onekligen är det skönt, och har man hund, som vi, tackar man för varje dag som det inte regnar. I januari startar jag ett nytt företag. Det känns bra, ska bli kul och är dags. I några månader nu har jag skrivit på en bok. En metodbok rättare sagt, och det har varit fantastiskt. När man lånar 3 böcker på bibblan varannan dag, beställer böcker från USA och hela skrivbordet är fullt av uppslagna böcker är det bra. Eftersom min bok innehåller intervjuer också har jag pratat med en massa människor, och om det som intresserar dem mest. Vissa dagar har jag vaknat med långa stycken färdiga i huvudet, och då vet man att den kreativa processen är igång, samtidigt som vissa problem har fått vänta på att med en detektivliknande metod få sin lösning. Det är gott, och nu är den snart klar.
Den här veckan är det fem veckor för mig, och Anja, utan alkohol. Ett år ska det bli, och det går enkelt. Den största skillnaden är att vi inte drack vin till maten då vi åt middag hemma hos Anjas pappa. Lite knepigt blir det när man har semester, eller lagar extra fin, ofta vinbaserad, mat men det ger sig.
I början av den här veckan nåddes jag av en tråkig nyhet. Jag såg en dödsruna på internet, och namnet var obehagligt bekant. Det var en kille från Lysekil, ett år yngre än mig, som hade tagit livet av sig. Jag drabbades ganska hårt av det här. Jag hade inte tänkt på honom på tretton år, men kanske var det det att han tagit beslutet själv. Sommaren 2002 hade jag, och min flickvän, flyttat tillbaka till Lysekil för att snorkla en sommar. Vi snorklade säkert tre-fyra timmar per dag och sedan grillade vi fiskknyten. Den här killen brukade vara och bada på samma ställe där vi höll till, och en dag hade han med sig sitt eget snorkel. Vid ett tillfälle följde jag med honom hem, och han visade mig sin konst. Han var en gudabenådad graffitimålare och hela lägenheten var full av tavlor som såg ut som mer detaljerade oljemålningar. Han var en sådan som man kunde se på hur de mörka och de ljusa krafterna stred om herraväldet över tankarna. En googling visar att han gått några år på konstskola i norra Bohuslän, men sedan verkar ha flyttat tillbaka till Lysekil. Jag kan bara spekulera över vad som rörde sig i hans tankar, men något säger mig att han inte hittade den höjd han behövde för att kunna leva i Lysekil. Det finns en liknande kille i Visby, också gudabenådad graffitimålare, och han är idag AD, och delägare, på en av landets främsta reklambyråer. Närmsta reklambyrån, från Lysekil, finns nog i Göteborg och där ska man nog helst ha växt upp för att riktigt kunna ordna det för sig. Det blir olika förutsättningar baserat på var ens föräldrar har valt att bosätta sig. Tråkigt är det iallafall.